mbokani

Klockan ringde strax innan halv 7 på morgonen, precis som i princip alla mina andra tisdagsmorgnar. 3:an till stationen, Öresundståget till Hyllie och 33:an till Bronsyxegatan och Mectec. En förmiddags monterande för glatta livet, men ungefär strax innan lunch så slutade min vecka se ut som den brukar. Istället för att riva av en kupong från mitt rosa lunchhäfte och knalla iväg till Fosierestaurangen så tog jag min halvfulla ryggsäck och lät Jojo-kortet gå varmt för att trycka i mig en klassisk anti-flygkrasch-måltid på Kastrup istället.

 

 

Tidig eftermiddag och som så många gånger förut Easyjet-flyget över till öarna, denna gången dock till Manchester för första gången. I väntan på tåget inhandlades på perrongen ytterligare en näringsrik måltid som inmundigades på tåget till bl.a. Jungleland och Din Syrra, inte helt opeppigt...

 

 

Efter två timmars tågresa så kom jag fram till Rotherham med drygt 2 timmar kvar till match. Kallt som bara den med världens mest isande blåst, men det hindrande förstås inte en nämnvärd del av den lokala befolkningen från att gå runt i shorts&t-shirt, samtidigt som undertecknad gick och frös ända in i märgen trots tredubbla klädlager. In på The Bridge Inn för ett par Fosters med Jamie, Ed, Garry, Alan Snr och några nya bekantskaper innan matchen. Åt faktiskt min första pork pie någonsin, det var väl sisådär kittlande för smaklökarna, men grundandet under dagen hade ju inte varit så där jättegrundligt och man kan väl inte vara så där överdrivet kulinariskt kräsen på en pub i Rotherham en vanlig tisdagkväll. En kort promenad senare var vi på världens jävla blåshål till nybyggd arena - The New York Stadium. Skönt att man slapp stå på "ERIC TWIGG FOODS PUKKA-PIES STAND" iaf...

 

 

Matchen i sig var väl inte så mycket att skriva hem om, dock en fin moraliskt stärkande insats från ett roterande ungt Fulham. Att få fira tre kvitteringar, samtliga tätt inpå hemmalagets ledningsmål och därför ett tillhörande obligatoriskt häcklande av deras provokativa målfiranden var ju förstås inte helt fel. Halvlekens pint sköljdes ner tillsammans med beskedet att jag blivit garanterad plats på en av klubbens arrangerade bussar tillbaka till London efter matchen för överkomliga £10, trots att det av någon anledning egentligen inte är tillåtet att bara åka one way. Ett rätt skönt besked eftersom jag anlände till Rotherham utan någon spikad "hemresa" och det inte fanns plats i någon av de kända bilarna tillbaka till London, samtidigt som jag behövde vara på Gatwick vid klockan 7 morgonen efter. Alternativet hade varit att ta löpet till tågstationen 20min innan matchslut och betala över £80 för en tågresa via Doncaster... Nu fick jag istället en extremt billig och värmande hemresa för en åttondel av det priset och jag sov som ett litet barn hela vägen till Hammersmith, så när som på ett kort stopp på en bensinmack för en flaska vatten och ett KitKat Crunchy som nattamat.

 

Klev av bussen ganska exakt klockan 2, tog en taxi till Earls Court/West Brompton bara för att inse att EasyBus-bussarna inte börjar gå förrän klockan 3. Fick stå och frysa tillsammans med tre andra fram till dess, men jag blev åtminstone lite varm vid 02.50 då jag var den enda av oss fyra som såg att EasyJet-bussen susade förbi och stannade ett par hundra meter längre ner på gatan. Så jag fick ställa ner min mini-Pringles (Sourcream&Onion) och ta löpet för att uppmärksamma chauffören på hans lilla miss. Det var visst hans första dag (läs: morgon) på jobbet så han var väl inte helt varm i kläderna han heller. Hade jag inte sett honom så hade vi nog fått stå där och frysa i minst en halvtimme till, så jag fick lite glada tillrop av mina tillfälliga reskamrater. Sånt som nog tyvärr bara spär på min narcissism ytterligare lite till. :(

 

En kortare power nap blev det även på denna buss, dock så blev det ingen sömn på Gatwick pga inga direkt bekväma stolar och en överaktiv blåsa. Lite Wi-Fi och så, så blev det ändå ett par behagliga timmar fram till planet lyfte 07.30. Dock så kommer jag inte take-offen eftersom jag redan hade slocknat då. Har jag sagt att jag fullkomligen älskar att sova i fordon i rörelse?