mbokani

Mina rakastan sinua!

Kategori: Allmänt

Jaha, då var det nästan en vecka sedan sist. I ungefär samma sekund som jag publicerade förra inlägget så nickade en fantastisk Uruguyan in 1-1 mot Everton, så jag känner ändå att bloggformen är på uppåtgående, även om inläggskvantiteten lämnar en del att önska. Men ni vet ju vad man säger angående kvalitet/kvanitet, även om det ibland lämnas en del frågetecken huruvida Biafra-barnen vill ha god eller mycket mat. Hur som helst...
 
Som ni kanske förstod på tematiken i måndagens inlägg så har försäsongen börjat även för undertecknad (jag behövde en vecka mer än de hurtiga juniorerna för att övertyga kroppen om fördelarna med "nytt år, nya möjligheter"-konceptet). Tisdagen blev väääldigt lugn, på onsdagen blev det uteträning i 25 minusgrader (egen uppskattning) som medförde två styck förfrusna stortår och två styck överbelastade lungor (egen diagnos). På torsdagen var det dags för ytterligare ett pass på det som i vårt västerländska demokratiska samhälle troligen är det närmaste man kommer en tortykammare; andra våningen på Korpen Landskrona. Box stod på schemat och mina patetiska ursäkter till överarmar fick lida så att det räcker och blir över.
 
Det var ju inte utan att man nästan exploderade av entusiasm när man kom hem på kvällen och såg fram emot en helg med lite mer festliga förtecken. Ända tills moster Sofia skrev i Fb-chatten och nämnde att min kusin Matilde ville ha träningssällskap i hotellets gym på fredagen... Klart man ställer upp för familjen, även om det tog emot (rent bokstavligt alltså) att lyfta upp träningsskorna och packa ner dom på fredagsmorgonen.
 
Träningsslut kl 21.00 på torsdagen, en cykeltur hem med minusgradig Öresundsk snålblåst i ansiktet och sen lite mat på det, sen är det ju inte direkt det lättaste att somna. Vaknade till med jämna mellanrum under natten, men klockan ringde lika obönhörligen kl 08.45 för det. Efter några hygienska ingrepp, packning och en proteinshake till frukost så tog jag bussen upp till Vilan för att hänga på låset till kemtvätten. Tänkte att kostymen skulle hämtas vid öppning kl 10.00, 3an från Vilan 10.09, tåget mot Kastrup 10.23. En plan så perfekt minutiöst detaljerad att Sickan hade blivit grön av avund. Men ett avgörande misstag hade smugit sig in i min delikata planering, det är ju som så här att kemtvätten ägs och till största delen drivs av en Fiebig... Ungefär samtidigt som 3an rullade från Vilans busshållsplats så kom denna ägare, inte direkt med andan i halsen, och öppnade för dagen. Tyvärr så är det svårt att rent praktiskt resa den timmen söderut på hans ursäkter, så dom hade han kunnat bespara mig. Försökte lifta med en Wild Dragon-leveransbil till stationen, ringde taxi, men inget fungerade. Ringde Farsann och Ann satte sig i bilen och hämtade mig uppe på Vilan men då var det redan för sent.
 
Kom iaf till stationen, gick in på Pressbyrån för att köpa en resa från Hyllie till Kastrup. Har ju månadskort, så det finns ju ingen anledning att betala för resten av sträckan dubbelt upp. En aning stressad, andfådd och irriterad, men fullt medveten om att Jojo-kortet i princip var tomt, så tänkte jag om man bara kunde registrera kortet för att få 20% rabatt på resan och sen sköta själva betalningen med kreditkortet. Men jag var ju inte så skicklig i att beskriva mina tankegångar, så det slutade med att jag ungefär frågade: "Kan jag köpa biljett till Kastrup fast jag inte har pengar på kortet?". Petros syrra i kassan försökte inte ens dämpa sitt hånskratt när hon svarade, och det kan jag väl faktiskt acceptera.
 
Slog mig ner inne på ICA för att invänta nästa tåg en dryg timme senare, hann knappt sätta mig innan Ann ringde och meddelade att Farsann kunde tänka sig att ändra sin dagsplanering från "IKEA Väla på eftermiddagen" till "IKEA Svågertorp typ nu" (läs: då). Tjänade drygt fyrtio minuter på den hjälteinsatsen från firma Lavin/Eriksson, även om det innebar att jag glatt fick svälja ett kort passiv-agressivt förmaningstal från min kära far om vikten av att hålla tider och att ha marginaler. :)
 
Till slut kom jag då ändå fram till Kastrup, 20 minuter efter mina tilltänkta tåg-medresenärer från Laholm, men trots allt med GODA marginaler. :) Delar av resan som redan har dokumenterats på Facebook eller andra sociala medier lämnar jag därhän då 99% av mina 7 läsare här på bloggen med största sannolikhet redan tar del av det som händer där. Jag fick iaf min ack så saknade Två röda pölse m. två bröd, ketchup, senap, rostad lök och en Carlsber (Meny 5) från Steffs (vi har lagt förrförra veckans fadäs bakom oss, för att istället tillsammans blicka framåt mot många nya fina minnen).
 
Mötte upp familjen Lavin/Hindgren och familjen Frausing Christiansen vid incheckningsdisken och därefter kan man lugnt säga att det var full fart på alla sätt och vis. Jag har förstås haft fullt upp hela helgen med att värja mig mot min kära storasysters gigantiska arsenal av sätt att driva mig till vansinne alt. spränga mina trumhinnor... Men fredagen förflöt utan några större incidenter. Jag navigerade föredömligt sällskapet över stock och sten i de hundraåttioåttatusen sjöarnas land, sen när morsan (innehavare av vår enda utskrivna karta) ledde oss på avvägar i Helsingfors så var det naturligtvis ändå jag som fick bära hundhuvudet... Suck/Svarta fåret inthahouse/SDB osv.
 
Hur som helst så blev vi incheckade, sen blev det en halvtimmes fettförbränning på crosstrainern i hotellets spartanska gym för undertecknad, sen kände jag att jag gott kunde unna mig helgens frestelser utan dåligt samvete för kaloriintaget (precis som det är något jag brukar lida av annars?). Vi hyrde in oss på relaxavdelningen på hotell AVA (inte Devine) hela kvällen och det blev amerikansk BBQ-buffe, bastu och en hel del immiga. Perfekt start på helgen för ett gäng finlandssvenskar som inte setts på bra länge.
 
Lite tungt var huvudet ändå på lördagsmorgonen, och en hotellfrukost UTAN äggröra&bacon var ju inget som fick mig i någon vidare feststämning, snarare i stämningsstämning... Men det var bara att tugga i sig frukosten, i dubbel bemärkelse. Kom på att jag glömt mitt "finskärp" hemma, så vid lunchtid så begav jag mig själv ut på jakt efter en någorlunda respektabel klädbutik i huvudstaden, festklädd till tänderna sånär som på ett bälte alltså. Köpcentrum Arabia en halvtaskig kulstöt från uppsamlingsplatsen för busstransporten till kyrkan drygt två timmar senare fyllde detta syfte alldeles utmärkt då där fanns en H&M-butik. "Respektabel klädbutik", tänker ni då? Jo men nu är det ju faktiskt som så här att ALLTING är relativt. Och för en fattig ungkarl som har införskaffat i princip hela sin garderob på Intersport, Ullared eller Jaspal Tailor i Karon så är Familjens Perssons livsverk närmast att likna vid crème de la crème av klädbutiker.
 
Jag lyckade hitta ett skärp, med mina mått mätt, väldigt snabbt. Fanns gott om tid för att ta hissen ner till entréplan för att slå mig ner på min absoluta favoritpub i Finland; Chicos, för att botanisera bland ölsorter och lättare snacks. Beställde in en Nachostallrik och föreställde mig en vacker bädd täckt av smält ost och en kryddig hemgjord salsa. För mina 5€ fick jag en sorglig kall bunke Nachoschips (troligen direkt upphällda från påsen som personalen sprungit in och handlat i närbutiken bredvid), ackompanjerade av två "McDonalds-pappskålar" med mild tacosås resp. crème fraïche. Därefter inriktade jag mig mest på den flytande födan. En Samuel Adams, en Karhu och så en liten sidovagn av allra ädlaste sort till det.
 
En höjdpunkt var ju annars hakets stammis som försökte kommunicera med mig på väldigt, väldigt knapphändig engelska, när jag höll på med slipsknuten inne på toaletten precis innan jag skulle gå. Var ändå lite lockad av att nappa på hans erbjudande om att bjuda mig på en öl men det hade ju säkert blivit ett jävla liv om jag skippat välsignelsen i domkyrkan för att istället bekanta mig med lokalbefolkningen (även om jag nog bestämt vill hävda att den mannen hade kunnat prata om grejer med för mig högre igenkänningsfaktor än prästen i kyrkan...). En präst som för övrigt såg ut som en blandning av Tobias Baudin och Torkild Strandberg. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg! Iväg till bussen kom jag iaf, med GOD marginal dessutom då jag faktiskt var först på bussen av alla, trots knappt 15min till avgång. Jag utnyttjade givetvis tillfället genom att claima what rightfully belongs to me; Conny-sätet.
Så här såg kyrkan ut:
För att undvika missförstånd; kyrkan är alltså byggnaden i bakgrunden. Mannen i förgrunden är världens bästa morbror Glenn Kaas. Underbar människa, jag känner honom mycket väl. Kyrkan var väl ungefär som Felestads Kyrka, fast lite generösare takhöjd. Trevligt läge, många softa skulpturer men inget WiFi. Totalbetyg: 2 av 5 Petra Stahlbergs.
 
Själva cermonin var väl också soft, även om kyrkliga processioner inte direkt är "right up my alley". Jag försökte mest smälta in så gott som möjligt. Sitta ner när bänkgrannen sitter ner, stå upp när hen står upp, inte applådera när ingen annan applåderar osv. Fick dock bannor av styvfar när jag lämnade kvar det fina programbladet efteråt. Jag trodde ju i min enfald att det var som vilket matchprogram som helst. Man kollar laguppställningarna, Tränaren har ordet och domarens statistik inför matchen, sen sparar man bara det om man har varit med om något extraordinärt (Lex Fulham-Juve 4-1) eller om man är en samlare. Hursomhelst, trots inte en enda Ted Gärdestad-låt(!) så får ceremonin en stark fyra. Pluspoäng för att brudens far lämnade över bruden till brudgummen med en "klickning".
 
Därefter blev det en Helsingfors-sightseeing med buss för festsällskapet. Närpes-maffian + avkomma belägrade givetvis dom coolaste platserna.
Kommer inte ihåg så värst mycket av den fakta som delgavs oss, dock så är jag tvärnöjd med min busstoaletts-selfie.
 
Guiderna hade inte haft mycket tid till förberedelse men skötte det galant. En förtjusande och rolig Ida mest vid micken, och en Mattias som rännde upp och ner i gången med förfriskningar, MED DEN ÄRAN. Dock ett stort minus för att vi inte guidades till någon Halpa Halli, men stort plus för busschaufför Rune som hade stenkoll på läget. En stabil fyra blir det för buss-sightseeingen!
 
Fram till festlokalen och tjo och tjim. Kom fram nästan sist till brudparet, så när jag kom fram till välkomstdrickan så fanns det bara alkoholfria alternativ kvar... SAATANA PERKELE! Det blev lite ansträngt där ett tag, de stackars servitör-studerande killarna började skruva på sig allt eftersom en mindre mobb av alkoholtörstande gäster började hopa sig. Varm choklad var för övrigt själva basen i muggarna. Efter ett tag så kom dock en handlingskraftig hovmästarinna fram, med Minttu-flaskan i HÖGSTA HUGG! Prisa Gud osv när hon fyllde upp muggarna med en stadig hand. Jag tror att jag KAN ha undsluppit mig ett litet "du är det bästa som har hänt mig", men det är väl inget konstigt med det? Inte för dom som känner mig iaf. Vilket den kvinnan iofs inte gjorde, så det kanske var lite konstigt för henne. Men hon tog det nog ganska bra ändå. :)
 
 
En del av mitt bordssällskap:....

Sen blev det, som ni kanske förstår, en sjujäkla fest. Utsökt mat, trevliga tal, snaps. Jag råkade kanske sticka ut hakan lite för långt vid ett tillfälle som gjorde att toastmastern mer eller mindre tvingade mig att resa mig upp för att återupprepa vad jag nyss sjungit. Som tur är så var det ju inte Marita Fnask, utan "Vi er röde, vi er hvite", men snapsen hade inte slagit till tillräckligt för att jag skulle ställa mig upp reflexmässigt. Fick till slut understöd av danskarna själva, så det löste sig till slut, även om vissa kanske hade hoppats på mer än halva refrängen, men vadfan, ser jag ut som den tredje Olsen-brodern eller?
 
 
Trots att jag ingavs falska förhoppningar om att få lead singa "Vill ha dig" i slutet och att det aldrig kom någon bra breakdance-låt så var ändå festen en SOLKLAR femma! (Ska kanske påpeka att skalan som har använts genomgående under detta inlägg är 1-5) Det här hoppas jag verkligen att vi får göra om tänkte jag säga, men det kanske inte är klädsamt att önska det när det kommer till ett bröllop, men någon annan släkting kanske kan ta upp stafettpinnen, gärna omgående? :)
 
Stort grattis till det fantastiska brudparet (det var f.ö. min kusin Jeanette som gifte sig med sin Benjamin, om jag kanske glömt nämna det tidigare), tack för en awesome lördag och ha en trevlig smekmånad! Jag tog tyvärr ingen bild på er så jag snor helt sonika en från morsans Facebook:
 
 
Hemresan får jag avhandla en annan dag, för nu ska jag försöka få mig 3 timmars god nattsömn innan en ny vecka av kunskapsinhämtning och glada upptåg gryr. Hajt!

2014 kickstart

Kategori: Allmänt

Och så var då årets sista dag kommen, i folkmun känd som amatörernas afton. Efter ett år med fantastiska utlandsvistelser, YG-studenter och en styck jubileumskarneval så blir ju en annan inte så där överdrivet begeistrad över att det har blivit dags att byta ut en årtalssiffra mot en annan... Håller fortfarande förrförra nyåret när jag och Lillebror satt på Club Görs och spelade COD och drack grogg hela nyårsafton som mitt bästa årsskifte. Hur som helst, att tacka nej till en inbjudan till champagnefrukost hos nyss nämnda lillebror hade ju bara varit oartigt, så det blev min första anhalt vid lunchtid efter en dramatisk natt. Blev ett par öl, tvärfina tunnbrödsrullar och tvångsdryckning av minderårig på en knapp timmes tid. Fick ett samtal av Fille Viola som undrade om jag ville hänga med honom och Mattan ut till familjen Gudinges mansion på gränsen till Saxtorpsskogen, bada Jacuzzi osv.
 
- Ehh, hallå är det SAOL? Vi har precis fått en ny definition av 'no-brainer' här!
 
Hann inte mer än ner för trappan och snabbt bort till Roros för att vänta på Fille som var där inne, innan jag såg en löpsedel som ungefär satte tonen för eftermiddagens nivå:
 
En snabb dusch på tri man hand och sen fick jag njuta av den här utsikten: 
 
Och Fille fick njuta av den här utsikten:
 
Efter ett par timmar med badande, musikpumpande, bastande, gemensam dusch, Daim-ätande och badkarsbad så var jag så totalt uppfylld av alkohol och livsglädje att jag inte ens var direkt bitter över att den där trekanten som Fille hade utlovat över telefon uteblev...
 
 
Fick skjuts tillbaka till Lillebror (av stackars Mattan som fått hålla sig nykter medan jag och hennes pojkvän svirat runt i hennes föräldrars bostad och betett oss som utvecklingsstörda...), hämtade min cykel och cyklade hem till Farsann för att hämta upp ett gastronomiskt mästerverk till trerätters som Ann lagat till mig och mina 2 SDB-kompisar Dave och Cappe. Glad i hågen så cyklade jag hemåt strax innan avtalad mötestid med en påse med entrecôte, potatisgratäng, pepparsås, tobleroneglass osv. Hann inte mer än ner för första trottoarkanten innan papperspåsen "called it a day" och sprack i botten. Förutom några mindre skönhetsdefekter på efterrättsskålarna så klarade all livsmedel sig relativt bra, sånär som på formen med potatisgratäng som gick i kras och lämnade själva gratängen till sitt öde på asfalten i närheten av lasarettet. Ungefär samtidigt som jag avverkat samtliga svordomar jag kan på ett antal olika språk så ringer Dave och bölar om att dom står utanför mig, håller på att frysa ihjäl och att dom hatar mig. Livsglädjen från någon timme tidigare var som bortblåst, jag skulle definitivt ha följt min magkänsla och stannat i badkaret med Fille...
 
Hursomhelst, fick hjälp av en snubbe i ett närliggande hus som lånade ut ett par plastpåsar till mig. Kom hem, in med köttet i ugnen och en snabb signal ner till det lokala för att se om dom hade lite potatisgratäng över. Och det hade dom faktiskt, one love Kajan. <3
 
 
Sen hände faktiskt inte så värst mycket mer av nyhetsvärde under kvällen. Simpen kom upp en sväng efter maten och sen kan man väl säga att intelligensnivån höjdes efterhand som fler gäster anlände... Runt 12-slaget och därefter så var det väl mer eller mindre som en karnevalsefterfest; avhängda rutor, passiv rökning för Sjöberg och ett behov av en städinsats out of this world. Och det var väl i princip det dom två första dagarna av året handlade om; städning. Sen på kvällen den andra var det bara att ställa alarmet och se glad ut:
 
 
Efter två veckors alkoholstinn arbetslöshets-dekadens så var ju dygnsrytmen sisådär... Fick mig iaf 2 timmars sömn innan 10 timmars-passet på fredagen. Sen var det bussen från Helsingborg Stattena till Svalöv Skolgatan för att fira #Farmor90. Hem ett par timmar senare för att försöka komma ikapp sömnmässigt och det gick väl SÅDÄR. Ägnade varje rast-sekund under lördagen när jag inte hade mat i munnen till att sova. Var uppenbarligen inte helt ikapp ändå då jag vaknade 10.30 på söndagen, ca 2½ timme efter att jag skulle börjat jobba... Min kära mobiltelefon lever (läs: dör) sitt eget liv och valde att stänga av sig under natten, trots fulladdat batteri. In på jobb, 4 timmar sen. Samtalet med chefen i fredags kom som ett brev på posten.
 
På tal om brev, på torsdagen fick jag ett mail från Spotify.
Upprinnelsen är ett mail som jag skickade på nyårsafton som jag har ganska exakt 0 minne av... 
 
"Hejsan,
 
Den som berörd är,
 
Jag skriver till Er i ett väldigt graverande ärende. Det är så här att jag försöker styra upp någon form av nyårsfest med Cappe och Dave Thulin, med Spotify som någon form av underliggande, fundamental festfixare. Men tyvärr så är det ju mer eller mindre OMÖJLIGT att göra något vettigt av detta när ni av någon oförklarlig anledning har tagit bort "Tjuvjakt - Tandtråd" från ert utbud. Jag antar att det är pga något skit med imateriella rättigheter, skivbolagsdispyt eller dylika juridiska obekvämligheter, men jag hoppas ni förstår att ert svek mot den moderna cyniska svenska partyindustrin är ett extremt haveri gällande god moral och musikalisk rättvisa..? Tandtråd är den i särklass bästa låten som någonsin har skapats i detta kapitalistiska, överkonsumerande skitsamhället!!! Ert val att ta bort denna fantastiska symfoni från ert utbud är en skymf mot allt vad kultur och livsglädje heter.
 
Skärpning!
 
Mvh Upprörd medborgare
 
PS. Tror att jag även talar för Jonas "Tane" Hansson i denna fråga.DS"
 
Den moderna cyniska lobbyverksamheten - Den moderna cyniska kapitalsmen, 1 - 0, när jag idag blev uppmärksammad på att den är tillbaka i Spotifys utbud. :)
 
Anyhow, relativt förstörd efter 2014 års första arbetsvecka ("Skönt med rutiner igen" they said...) så tog jag en raincheck på min nyttiga start på året. Speciellt med tanke på min födelsedag på tisdagen som givetvis skulle högtidlighållas. Och det gör vi i Familjen Lavin/Eriksson/Hindgren på bästa vis, med Bulle med bulle & Minttu-smakprovning:
 
I övrigt sammanfattas min födelsedag bäst av tre screenshots. Ett vackert löfte från Affe, min present till mig själv och ett allmänt statement om vad min födelsedag betyder för vissa...
 
 
Annars hände väl inte så mycket mer att skriva hem om den veckan. Jobb igen på fredagen, jobb på lördagen, en snabb visit på Tych efter jobb för att ta avsked av två människor som jag inte kunde bry mig mindre om, jobb på söndagen, belöningsdags från Rhodos på söndagen och Murphys Law hade lite att säga till om att det nog var dags för mig att påbörja mitt "nya liv":
 
Det blev en väldigt lugn måndag och på tisdagen var det upp i ottan för att hinna med första tåget från Landskrona för att kunna hinna med flyget klockan 7 från Kastrup (marginaler är för losers). Jag hann t.o.m. ett toalettbesök innan boarding, trots ett tekniskt fel på Malmö C och en kvinna framför mig i säkerhetskontrollen som var så långt utanför sin comfort zone att hon nästan var i omloppsbana runt Tellus. Något som var hårdare än morgonens uppstigning var ändå att behöva flyga utan min anti-krasch-garanti:
DIN MAMMA ÖPPNAR KLOCKAN 7!!!
 
På planet och som ensamresande fick jag hedersuppdraget att sköta en av nödutgångarna. Som f.d. skolpolis, bussvakt etc så tog jag givetvis mig an uppdraget med glädje och 100% allvar.
 
I övrigt var det väl en Londonresa som inte behöver en inbunden bok för att beskrivas. £10-hostel vid Victoria, fet mat, x antal pints med far&son Doak och anhang och en stabil 3-0-viktoria i ett FA cup-omspel under the floodlights.
 
Vi hörs. Hejdå.
 

Jag gjorde upp en eld för dig, och nu brinner hela Speakers

Kategori: Allmänt

Om man nu bortser från sammanfattningsinlägget under Nyårsaftonens mest brinnande stund, så tror jag bestämt att jag lämnade er i berättelsen om mitt liv någonstans på tåget norrut på lill-julafton. Har ju naturligtvis hänt en del därefter, de där berömda #19dagar'na ni vet? Har varit lite körigt runt alla högtider, bakfyllor, högkaratiga Premier League-matcher och ångestattacker förstår ni. Sen har jag ju varit arbetslös och stämplat fram till i slutet på förra veckan också, man får ju vara lite försiktig med sidosysslor med tanke på den hänsynslösa jakten på arbetslösa i Reinfeldts iskalla Sverige! Även om jag inte tjänar några pengar (än) på bloggen så kan man ju lätt luras att tro det när man ser vilka bloggare som faktiskt tjänar pengar på sitt "skrivande"...
 
Lillejul uppe i Laholm var det iaf, megafint. Bastu, öl, brädspel, julmat och Bingolottos uppesittarkväll, i olika konstellationer och mängder. Deltog gjorde morsan, Håkan, Penpak och mina brothers from another mother. 
 
 
 
 
Blev tyvärr ingen runda ner till Annabelle och Bakfickan denna julen, men det gick bra ändå. Ner till Skåne på juldagen igen, då jag hade en liten visit på Tagés inplanerad. I vanlig ordning så råkade det bli ett jäkla förkrök hemma hos mig innan, då jag även förärades en visit av den coolaste, roligaste och smartaste tjejen jag känner, min granne från min gamla hoods; Regementsgatan Svalöv representing. Det bidde aldrig någon bild, men här har ni iaf Patricias alldeles för dåligt uppdaterade blogg! Förhoppningsvis får ni bilder och ett rejält resereportage senare i vår när jag hade tänkt mig en Istanbul-visit...
 
En bild från CCC kan jag dock bjuda på. Det är bara lilla snälla Farbror Bosse som frågar, om det kanske finns några snälla barn som uppskattar lite trevligt umgänge..?
 
 
Annars sammanfattas nog eftermiddagen/kvällen av Juldagen bäst genom ett klipp från Galenskaparna. För övrigt en stor eloge till Johan Östergren, om den mannen inte hade svept min White Russin utan omsvep precis innan vi drog ner till Tych så hade jag säkerligen inte suttit här idag...
 
 
Tych och Juldagen, denna gudsförgätna kombination lämnade inte mycket övrigt att önska. Mitt mest bestående intryck är nog ändå min splittrade känsla inför att mer eller mindre bli intvingad på toaletten av samma tjej (och hennes vän) som tidigare under kvällen inte lät mig komma hem till henne på förfest, trots en flera dagar lång övertalningskampanj. Jag förstår mig inte på tjejer. :( 
 
 
En av de roligare idéerna som har slagit mig inne på Tych någon gång är nog ändå när jag fick för mig att varenda människa av motsatt kön skulle iklädas en tomteluva (den tomteluva som Micke Stolt tog hem från sitt Craven Cottage-besök som tack för att jag hjälpt Mr och Mrs Wormo att skaffa biljetter), fotograferas och dokumenteras i en julskimrande "50 shades of tjej"-special på bloggen. Tyvärr kom jag inte längre än till ett 20-tal innan mobilen dog inne på Tages. Men här har ni iaf mina favoriter, utan inbördes ordning:
 
 
Inne på Tych återfick jag även en slips som varit på vift sedan julfesten, ursäkta mig därför den horribla slipsknuten och -längden. Ändå fantastisk bild. Mina finska bröder:
 
Staplade hem vid okänt klockslag från Tages (R.I.P) men om man utgår ifrån en bild som jag fick MMSad till mig dagen efter så kan man nog lugnt konstatera att det troligtvis inte var en sekund för tidigt:
 
 
Möttes av följande lapp på dörren:
 
Tro mig Sjöbbe, just den här kvällen var det lugnt på den fronten. (Förlåt för allt)
 
Dagarna därefter handlade mest om återhämtning, inskrivning till A-kassan och Premier League-fotboll. Det brann(!) inte till ordentligt igen förrän den 30:e. Lite inomhusfotboll med Wormobekantingar på kvällen, sen blev det ett par beer och Silly Season-snack med Bötte i bastun efteråt, sen var man helt plötsligt sugen igen. På mer öl då alltså, inte Bötte...
 
Fyllde på förråden med en pommestallrik på Tych, och efter några om och men satt jag där med YGs finest och ett par Hof igen. Det ena ledde till det andra och efter Tychs stängning och en kortare avledningsmanöver för att bli av med den kvinnliga delen av sällskapet så satt jag, Cappe och BDO i mitt kök och käkade Ahlgrens bilar och drack öl. Ode stack hem så småningom, och vid halv tre-tiden började det sticka av tjock svart rök i näsan på undertecknad. Trodde det var någon Fanatico som ville avsluta Ultras-året med att dra av en rökbomb i gränden nedanför. Sprang ut i burspråket och såg istället att hela Speakers stod i lågor!!! (Typ.)
 
Ett snabbt samtal till 112, sen sprang jag och Cappe ner för att bevittna räddningsarbetet.
 
 
Och så gick det till när jag och Casper Emond räddade en av stadens mest anrika anrättningar från att brinna ner till grunden! (Typ.)
 
Dagen efter var det nyårsafton och ni får ursäkta mig, men nu känner jag ett osökt behov av att skjuta upp mitt hälsosamma 2014 ytterligare ett tag och besöka Mamma Teresa för lite s.k. näringsintag. På återhörande imorgon! Kjam