mbokani

30.0 och allt däromkring

Kategori: Allmänt

Ryktet om bloggens död är, i vanlig ordning, betydligt överdrivet. Även den ständiga bloggparadoxen är i allra högsta grad levande. D.v.s. att ju mer bloggvärdigt som händer i Mbokanis liv, desto mindre tid finns det över till att blogga, och i andra änden av skalan så spelar det ingen roll hur mycket tid man har över om det inte finns något intressant att skriva om. Första halvan av januari 2017 faller definitivt under den första kategorin, jag har knappt hunnit med livet som sådant, så bloggen har fått stå på undantag i ett par veckor. Om vi börjar i rätt kronologisk ände så får vi backa bandet till dagen efter förra blogginlägget, närmare bestämt onsdagen den 4:e januari.
 
Eftersom jag hade högtflygande planer gällande min 30-årsdag lördagen den 7:e januari så var det hög tid för ett litet shoppingsbesök nere på kontinenten, det enda rationella alternativet för någon som bor i Skåne och inte norr därom liggande fäbodar.  ACHTUNG!
 
Mina två systrar agerade resesällskap och den sammanbitna minen till vänster beror på att Cecilia var tvungen att hålla handen över hela Öresundsbron pga starka vindar som gjorde att de avrådde vindkänsliga fordon (läs: olastad skåpbil) från överfart. En oro som ni säkert förstår inte gjorde att jag saktade ner utan snarare höjde hastigheten till en nästintill livsfarlig nivå....mowhahaha!
 
 
Till Tyskland kom vi ändå utan större problem. Ska man åka och bordershoppa någon gång så är nog början på januari en av de bättre tidpunkterna, har sällan sett någon av båtarna så glesbefolkade. Det var ändå med nöd och näppe som vi hann med 2 timmars-gränsen för shoppingbiljetten eftersom Cecilia tog sig an ansvaret för att välja vin på största möjliga allvar...
 
 
Lifegoal att hitta en flickvän som tittar på en på samma sätt som min syster kollar på Bordershops ställningar med provvin...
 
 
 
Började bli lite pinsamt när hon började tappa glasen och sånt...
 
...men till slut fick vi loss henne...
 
...bara för att några meter senare tappa henne till nästa uppsättning...
 
 
Det är först nu som jag ser damen med den dömande blicken. Uppenbart förfärad över att jag glatt står och fotograferar en människa som helt klart snarare är i behov av stöd och hjälp...
 
Hyllning till Wouter, Uzo, Niklas, Kim och resten av gänget från Cecilias inflyttningsfest.
 
 
Här har ni en packning som gör iaf mig fullständigt gråtfärdig av lycka och stolthet. Vi hade kunnat köra folkrace, Evel Knievel-stunt och hållit 130 genom chikanen vid Rådhustorget på hemvägen, där är inte en 2ml-jägerflaska som hade rört sig en millimeter i den här lasten!
 
Torsdagen den 5:e var en vanlig arbetsdag, om än lite kortare än vanligt. Inte mycket att skriva hem om iaf. Fredagen den 6:e var det däremot full fart. Min första fysiska aktivitet på typ 3 månader, jag var en del av ett lag med Wormo-legendarer som utmanade ett lag med Wormo-ledare och två lag med nuvarande Wormo-spelare. En ärorik turnering som påbörjades i Karlslundshallen och avslutades på Puls Arena med oss som silvermedaljörer, efter att ha förlorat i sudden mot ett av de nutida Wormo-lagen. Naturligtvis alltid en ära att dela planhalva med en så här bollskicklig och rutinerad skara av blåa eleganter:
 
 
 
 
 
 
På kvällen var det dags att introducera min födelsedagsfests långväga gäster för mitt lokala vattenhål. En fantastisk kväll med god mat, dryck och glada återseenden såklart!
 
 
 
När klockan ringde för en fartfylld dag i butiken kl 08.00 dagen efter så kändes kanske inte alla de där shottarna kvällen innan som en kanonidé, men å andra sidan lyckades jag hålla mig borta från Tagés, så glaset får nog i det här fallet betraktas som halvfullt...
 
Det fick bli en kort men intensiv arbetsdag och försöka hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Nu var det nämligen inte långt kvar innan Kvällen med stort K skulle ta sin början. Ett drygt års roddande med att boka lokal, fixa DJ/mat/ordningsvakt, fastställa inbjudningar osv skulle till slut nå sin kulmen. Stora festsalen i Landskrona Folkets Hus stod, efter många om och men, till vårt förfogade. Världens bästa ordningsvakt Farid höll de yttre fortifieringarna med den äran, DJ Loppan snurrade plattor som om det var 1977, Udvig Odeholm dukade upp en buffé från Erikstorp som strax skulle få smaklökarna att slå frivolter och de ca 100 gästerna droppade in i en jämn takt.
 
 
 
 
 
En fest av den här digniteten är förstås omöjlig, även för ett vasst tangentbord som mitt, att göra rättvisa i text. Även om fotografier oftast kan hjälpa till en bit på vägen så är min egen kamerarulle i princip tom och de fåtal gentila partygäster som har delat med sig av sitt egna arkiv täcker tyvärr bara in en bråkdel av festen som helhet. Detta ser jag dock som något övervägande positivt, att alla föredrog att uppleva festen huvudsakligen genom egna ögon istället för genom diverse Snapchat-filter. Dock så hade det ju inte varit ett galej att nämna om det inte funnits ett par licenserade vimmelfotografer på plats, dessa foton väntar jag med spänning på och jag planerar att dedikera en egen fotospecial till dessa inom en snar framtid. Tillsvidare kan ni hålla till godo med följande förtjusande party people:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ovanstående bilder är samtliga tagna innan eller under tiden vi satt till bords så att säga. Efter maten blev det förstås ett pulserande dansgolv och ungefär där någonstans börjar mina egna minnesbilder tyvärr bli suddigare och suddigare. Att ha ett sånt där specialölglas där varje påfyllning bara är en ringklocka bort och att inte bita av en enda shot samtidigt som snapsvisorna/hejaramsorna duggar tätt tar ganska hårt även på en imponerande kroppshydda som min. Som tur är så började det bli dags att släcka ner lokalen och röra oss ner mot byen ungefär samtidigt som jag gav mig på Dirty Dancing-lyft/mordförsök och var uppe och sprang på bordet á la en flöjtspelande Ron Burgundy. Hade jag varit kvar i några timmar till i stora festsalen, med det partyschtimmunget och den alkoholtillgängligheten, så hade jag nog inte blivit mycket mer än prick 30 år...
 
Sammanfattningsvis så kan det inte bli något annat än 11/10 i betyg. Otroligt många av ens favoritmänniskor på en väldigt komprimerad yta, fina tal, mangrant sjungande, god mat, perfekt musik och god stämning gjorde kvällen till ett minne för livet. Tack till alla som kom och bidrog till en afton som will echo in eternity!
 
Dagen efter gick man mest på extasen och ångorna från dagen innan, det var precis vad som behövdes för att klara av städningen med några andra slagna men solidariska hjältar. De tog någon vecka innan man var människa igen och ytterligare någon vecka (läs: innevarande vecka) därefter har mest gått på tomgång. Det mest uppseendeväckande är väl den briserade Silly Season-bomben att undertecknad har tagit steget över från Häljarps IF till Billeberga GIF inför kommande säsong i Division 6 mellersta! Har redan hunnit med en inventering och en lagfest med min nya klubb, men det kommer definitivt komma mer om detta i bloggen framöver! Jag vill inte göra mig ovän med någon av de fina lokala fotbollsbloggarna i närområdet, jag har för stor respekt för Billeberga-bloggen och Aldrig Fullsatt för att göra några intrång på deras journalistiska revir.
 
På återläsande! xoxo

Dirty Dancing

Kategori: Allmänt

Ja, så blev det då år 2017 även för pöbeln. Jag är ju av den envisa uppfattningen att Nyårsafton i alla avseenden först och främst är Amatörernas afton, årets mest hypade och överskattade kväll. Men eftersom de flesta andra festar till det och Tagés har öppet, så är jag ju inte den som är den, även om det i min värld mest är en utekväll som vilken som helst.

I vanlig ordning ingick jag i det brokiga men ack så underskattade sällskapet "Vi som blev över". I en tät och hård finalkamp om vem som (inte) skulle stå för arrangemanget så drog till sist Ekvall det längsta strået, där min slutmotivering var att mina trappor är ett enormt aber som inte lämpar sig för att bära stolar och bord i, mer än vad som är absolut nödvändigt. Lite visste jag att även Ekvall bodde på fjärde våningen (pga aldrig varit bjuden), men tro mig när jag säger att det är skillnad på trappor och trappor...

Hur som helst så inleddes lördagskvällen med stryktipsbesvikelse och V75-antiklimax, vid 17-tiden steg jag in i Ekvalls hall och möttes, som vanligt, av vilt jubel och stående ovationer. Ett glatt gäng på sex grabbar höll en fantastisk nyårskväll med trerättersmiddag, Premier League, heteroöl och vårrullepong. 

 

När ungdomarna skulle bege sig ner till Malmö vid 22-tiden för att gå på diskotek så fick vi åldermän istället bege oss hem till Jens för att på ett sansat och sofistikerat vis förbereda oss för 12-slaget. Ungefär 2 timmar som i stort sett handlade till 50% om undertecknad kommer vinna skytteligan i Division 6 Mellersta kommande säsong och till 50% om undertecknads byxor är av s.k. "Legendmått". Pga oenighet kring Mbokanis (inte Dieumerci) fotbollsfärdigheter och att texten på storlekslappen i mina H&M-jeans har blivit bortskavd så är båda dessa viktiga frågor obesvarade än idag, och lär så vara för en tid framöver.

Legendmått(?)-byxorna, här stilsäkert och moderiktigt utanpå mannekängens egna byxor. Tommy Hilfiger-skärpet i en självsäker knut pga hålbrist.

Pga dålig planering så firades sedan det officiella slaget typ utanför Specsavers. Men en ömsint och romantisk nyårskyss med en Uruguaybördig skönhet var jag ju förstås tvungen att föreviga...

Efter ett något försenat 12-slag på Rådhustorget så sicksackade jag ensam mellan vådaskottsraketerna för att sicksacka mig in på Tages där resten av aftonen spenderades vid god vigör med fler vansinnigt vackra och dansanta damer än vad jag i mitt dimmiga tillstånd kunde hålla koll på.

 
 
Profilbildsmaterial.
 
Årets bild?
 
Orolig.
 
xoxo