2014 kickstart
Kategori: Allmänt
Och så var då årets sista dag kommen, i folkmun känd som amatörernas afton. Efter ett år med fantastiska utlandsvistelser, YG-studenter och en styck jubileumskarneval så blir ju en annan inte så där överdrivet begeistrad över att det har blivit dags att byta ut en årtalssiffra mot en annan... Håller fortfarande förrförra nyåret när jag och Lillebror satt på Club Görs och spelade COD och drack grogg hela nyårsafton som mitt bästa årsskifte. Hur som helst, att tacka nej till en inbjudan till champagnefrukost hos nyss nämnda lillebror hade ju bara varit oartigt, så det blev min första anhalt vid lunchtid efter en dramatisk natt. Blev ett par öl, tvärfina tunnbrödsrullar och tvångsdryckning av minderårig på en knapp timmes tid. Fick ett samtal av Fille Viola som undrade om jag ville hänga med honom och Mattan ut till familjen Gudinges mansion på gränsen till Saxtorpsskogen, bada Jacuzzi osv.
- Ehh, hallå är det SAOL? Vi har precis fått en ny definition av 'no-brainer' här!
Hann inte mer än ner för trappan och snabbt bort till Roros för att vänta på Fille som var där inne, innan jag såg en löpsedel som ungefär satte tonen för eftermiddagens nivå:
En snabb dusch på tri man hand och sen fick jag njuta av den här utsikten:
Och Fille fick njuta av den här utsikten:
Efter ett par timmar med badande, musikpumpande, bastande, gemensam dusch, Daim-ätande och badkarsbad så var jag så totalt uppfylld av alkohol och livsglädje att jag inte ens var direkt bitter över att den där trekanten som Fille hade utlovat över telefon uteblev...
Fick skjuts tillbaka till Lillebror (av stackars Mattan som fått hålla sig nykter medan jag och hennes pojkvän svirat runt i hennes föräldrars bostad och betett oss som utvecklingsstörda...), hämtade min cykel och cyklade hem till Farsann för att hämta upp ett gastronomiskt mästerverk till trerätters som Ann lagat till mig och mina 2 SDB-kompisar Dave och Cappe. Glad i hågen så cyklade jag hemåt strax innan avtalad mötestid med en påse med entrecôte, potatisgratäng, pepparsås, tobleroneglass osv. Hann inte mer än ner för första trottoarkanten innan papperspåsen "called it a day" och sprack i botten. Förutom några mindre skönhetsdefekter på efterrättsskålarna så klarade all livsmedel sig relativt bra, sånär som på formen med potatisgratäng som gick i kras och lämnade själva gratängen till sitt öde på asfalten i närheten av lasarettet. Ungefär samtidigt som jag avverkat samtliga svordomar jag kan på ett antal olika språk så ringer Dave och bölar om att dom står utanför mig, håller på att frysa ihjäl och att dom hatar mig. Livsglädjen från någon timme tidigare var som bortblåst, jag skulle definitivt ha följt min magkänsla och stannat i badkaret med Fille...
Hursomhelst, fick hjälp av en snubbe i ett närliggande hus som lånade ut ett par plastpåsar till mig. Kom hem, in med köttet i ugnen och en snabb signal ner till det lokala för att se om dom hade lite potatisgratäng över. Och det hade dom faktiskt, one love Kajan. <3
Sen hände faktiskt inte så värst mycket mer av nyhetsvärde under kvällen. Simpen kom upp en sväng efter maten och sen kan man väl säga att intelligensnivån höjdes efterhand som fler gäster anlände... Runt 12-slaget och därefter så var det väl mer eller mindre som en karnevalsefterfest; avhängda rutor, passiv rökning för Sjöberg och ett behov av en städinsats out of this world. Och det var väl i princip det dom två första dagarna av året handlade om; städning. Sen på kvällen den andra var det bara att ställa alarmet och se glad ut:
Efter två veckors alkoholstinn arbetslöshets-dekadens så var ju dygnsrytmen sisådär... Fick mig iaf 2 timmars sömn innan 10 timmars-passet på fredagen. Sen var det bussen från Helsingborg Stattena till Svalöv Skolgatan för att fira #Farmor90. Hem ett par timmar senare för att försöka komma ikapp sömnmässigt och det gick väl SÅDÄR. Ägnade varje rast-sekund under lördagen när jag inte hade mat i munnen till att sova. Var uppenbarligen inte helt ikapp ändå då jag vaknade 10.30 på söndagen, ca 2½ timme efter att jag skulle börjat jobba... Min kära mobiltelefon lever (läs: dör) sitt eget liv och valde att stänga av sig under natten, trots fulladdat batteri. In på jobb, 4 timmar sen. Samtalet med chefen i fredags kom som ett brev på posten.
På tal om brev, på torsdagen fick jag ett mail från Spotify.
Upprinnelsen är ett mail som jag skickade på nyårsafton som jag har ganska exakt 0 minne av...
"Hejsan,
Den som berörd är,
Jag skriver till Er i ett väldigt graverande ärende. Det är så här att jag försöker styra upp någon form av nyårsfest med Cappe och Dave Thulin, med Spotify som någon form av underliggande, fundamental festfixare. Men tyvärr så är det ju mer eller mindre OMÖJLIGT att göra något vettigt av detta när ni av någon oförklarlig anledning har tagit bort "Tjuvjakt - Tandtråd" från ert utbud. Jag antar att det är pga något skit med imateriella rättigheter, skivbolagsdispyt eller dylika juridiska obekvämligheter, men jag hoppas ni förstår att ert svek mot den moderna cyniska svenska partyindustrin är ett extremt haveri gällande god moral och musikalisk rättvisa..? Tandtråd är den i särklass bästa låten som någonsin har skapats i detta kapitalistiska, överkonsumerande skitsamhället!!! Ert val att ta bort denna fantastiska symfoni från ert utbud är en skymf mot allt vad kultur och livsglädje heter.
Skärpning!
Mvh Upprörd medborgare
PS. Tror att jag även talar för Jonas "Tane" Hansson i denna fråga.DS"
Den moderna cyniska lobbyverksamheten - Den moderna cyniska kapitalsmen, 1 - 0, när jag idag blev uppmärksammad på att den är tillbaka i Spotifys utbud. :)
Anyhow, relativt förstörd efter 2014 års första arbetsvecka ("Skönt med rutiner igen" they said...) så tog jag en raincheck på min nyttiga start på året. Speciellt med tanke på min födelsedag på tisdagen som givetvis skulle högtidlighållas. Och det gör vi i Familjen Lavin/Eriksson/Hindgren på bästa vis, med Bulle med bulle & Minttu-smakprovning:
I övrigt sammanfattas min födelsedag bäst av tre screenshots. Ett vackert löfte från Affe, min present till mig själv och ett allmänt statement om vad min födelsedag betyder för vissa...
Annars hände väl inte så mycket mer att skriva hem om den veckan. Jobb igen på fredagen, jobb på lördagen, en snabb visit på Tych efter jobb för att ta avsked av två människor som jag inte kunde bry mig mindre om, jobb på söndagen, belöningsdags från Rhodos på söndagen och Murphys Law hade lite att säga till om att det nog var dags för mig att påbörja mitt "nya liv":
Det blev en väldigt lugn måndag och på tisdagen var det upp i ottan för att hinna med första tåget från Landskrona för att kunna hinna med flyget klockan 7 från Kastrup (marginaler är för losers). Jag hann t.o.m. ett toalettbesök innan boarding, trots ett tekniskt fel på Malmö C och en kvinna framför mig i säkerhetskontrollen som var så långt utanför sin comfort zone att hon nästan var i omloppsbana runt Tellus. Något som var hårdare än morgonens uppstigning var ändå att behöva flyga utan min anti-krasch-garanti:
DIN MAMMA ÖPPNAR KLOCKAN 7!!!
På planet och som ensamresande fick jag hedersuppdraget att sköta en av nödutgångarna. Som f.d. skolpolis, bussvakt etc så tog jag givetvis mig an uppdraget med glädje och 100% allvar.
I övrigt var det väl en Londonresa som inte behöver en inbunden bok för att beskrivas. £10-hostel vid Victoria, fet mat, x antal pints med far&son Doak och anhang och en stabil 3-0-viktoria i ett FA cup-omspel under the floodlights.
Vi hörs. Hejdå.
