Utan praktisk betydelse i Aten
Kategori: Allmänt
Även om vi inte hade mycket till marginal så behövde vi inte springa genom departures utan kunde lugnt boarda planet sist av alla utan att köa förrän precis framme vid själva planet. Resan ner till Frankfurt handlade mest om sömn för de sömndruckna och halvfulla 2+1 musketörerna. När vi kom fram till Tyskland blev det till slut dags för frukost och resans första öl.
Frukosten intogs under försiktigt tilltagande muntra former och de drygt 95 minuter som vi hade på bytet förflöt tämligen snabbt. När vi gick till gaten så klev vi in på varsin öl och Ode på en meny vid ståndet precis mittemot gaten. Precis när vi skulle gå på planet så blev vi stående en kort stund, undrandes över var boardingkorten höll hus. Jag hade plockat upp dem ur Cappes väska, ut från plastfickan och upp på bardisken, för att var och en skulle ha sitt papper och slippa stå och fibbla med det framme vid gaten. Efter notan betalats osv så lyckades jag glömma boardingkorten på bardisken på ett väldigt O-Tompaspåg:igt sätt. Dock så saknade detta praktisk betydelse då vi bara lämnade fram passen vid boarding, fick nya biljetter utskrivna och kunde gå ombord utan problem.
"Do you mind if I take a picture? It's for my blog." (Varför tror alltid folk att jag skämtar när jag säger det?)
På planet mot Athens så började vi mer utstuderat utnyttja att all servering ombord var utan kostnad, därför flödade ölen friskt. Presidenten för Sov-Gardet på andra sidan gången sov dock mest, likaså gjorde den attraktiva kvinnan med Boston Red Sox-mössa och Fjällräven-ryggsäck bredvid mig. Med en dryg halvtimme kvar till landning vaknade den mörka skönheten bredvid mig och vi började småsnacka om Fjällräven, Malmö FF och eurokris. Eleni; mamma amerikansk militär, pappa grek boendes utanför Aten (håller på Olympiakos, skulle säkerligen tvinga henne se matchen på kvällen), född i Ipswich(!), boende i Boston där hon pluggar Pre-Med, på väg hem till Aten för julledighet = <3.
Överraskande många julgranar i Aten
Tyvärr hittade vi mest finrestauranger, caféer och siestastängda barer. När vi hade varit uppe och snurrat på sju sidogator och åtta gränder så såg vi till sist ett ställe som uppenbarade sig med ett svagt skimrande ljus runtomkring, likt en oas för uttorkade ökenvandrare mitt i Sahara (ja, jag läste mycket Kalle Anka när jag var liten). Vi beställde in 3 Mythos illa kvickt och satte oss till bords på uteserveringen. Gardets stjärngastronom Karl Fender Ludvig Love Odeholm fick en bra feeling av menyn och stället, och vågade nästan lova att detta skulle bli kanon. Efter ett tag såg vi att stället var Michelin-rekommenderat 5 år i rad. Alltså ingen stjärna, men ändå ett sorts officiellt erkännande från världens tyngsta matkritiker. Och vi blev verkligen inte besviken på vår grillade halloumi, grekiska sallad och något-jag-inte-kommer-ihåg-vad-det-hette till förrätt och Souvlakin (Jag&Ode) och Gyrosen (Cappe) till huvudrätt. Mythosen var också av allra högsta klass. 72€ gick hela kalaset på, så prisvärdheten var också svår att klaga på.
Efter att vi var klara maten så började klockan bli ganska mycket, runt 16-17 vill jag minnas, så vi skippade sightseeing-promenaden och tog en taxi direkt till puben som Europatripp-general Kindgren hade lyckats skaka fram. Under säsongens europaresa så har vi enbart laddat upp på irländska pubar (mycket plats, bra ölutbud, hög sångtolerans), denna hette James Joyce. Vi började på "When in Rome"-spåret och tog varsin Mythos och en Ouzo. Det var ingen större fara på taket tidsmässigt eftersom matchen började 21.45 lokal tid, men vi blev ju ändå inte jättetaggade av att få höra att bussarna till arenan skulle gå 18.45. Bussade rakt in på en arena där det inte säljs öl, tre timmar innan avspark = YTTERST tveksamt upplägg. De 2+1 musketörerna var rörande överens om att vi skulle sitta kvar på puben i ett par timmar till och sedan ta en taxi lagom till matchstart. Det kanske skulle kosta ett par knivhugg, men är det awayday så är det.
Inbjudan
"Jag får också vara med och skåla, snälla?"
Stämningen inne på puben var god, men ändå klart sämst av de tre bortamatcherna. Överlägset sämst uppslutning och relativt dåligt väder var förstås huvudanledningarna till detta. De enda som hade 110% taggning var ett lokalt par som av någon anledning hade valt just vår matchsamlingspub som sitt lilla kärleksnäste. Jag överdriver inte om dom satt i 2-3 timmar i sträck och grovhånglade, gnuggade näsor och smekta varandra till halvt kåtslag (och oss andra till skamkänslor av slaget när man kollar film med typ sin farmor och det blir en sexscen). Uttrycket "Get a room" har aldrig känts mer passande.
Stämningen tilltog efterhand, likaså gjorde trycket framme vid baren, de stackars satarna bakom disken fick jävlar i det slita för att släcka törsten hos de tillresta himmelsblå. Vid kvart i sju blev det dock rätt mycket lugnare då de allra flesta tog bussarna till arenan. Vi stannade dock kvar och gick igenom fatölen en efter en. Vi var rätt bra brända när det blev dags för taxi till Pireus, jag nickade till och med till mot slutet av resan, helt plötsligt hade taxin kört iväg och vi stod utanför Karaiskakis utan en aning om var bortasektionen var. Vi började gå medsols runt arenan och frågade var och varannan Steward efter vägen till MFF-sektionen och blev hela tiden tillsagda att bara fortsätta på det hållet vi gick. Till slut hade vi tagit ett par pissepauser, köpt oss lite mat (Souvlaki, snabbmats-stuket) och gått 1½ varv runt arenan, innan vi kom in på bortasektionen (utan ett enda knivhugg i ryggen) och vågade börja sjunga igen.
Jag tyckte poliserna var så fina där dom stod med sina sköldar, tyvärr fick jag inte ta foto med dom. Dom slog i alla fall inte halvt ihjäl mig, som en annan sydeuropeisk poliskår säkert hade velat göra, men jag ser nu på bilderna att jag instinktivt springer för livet där ifrån. Bränt barn skyr elden... :(
Matchen i sig är väl inte så mycket att säga om, ni som fann något intresse av den har antagligen själva sett den, eller iaf slutresultatet. Det säger ju sig självt att när UEFA Mafia tvingat fram en nykomponerad backlinje och man möter spelare som representerat Barcelona, Fulham och andra europiska topplag så blir det tufft... Vi fick iaf jubla ett par gånger och ljudtopparna vid "Vi vet, ni kan, 2-1 (och 3-2) till Malmö!" var riktigt bra (och 3-2).
Efter matchen blev det taxi tillbaka till James Joyce för ytterligare ett par pints, post match-analys och höjdpunkter från de andra matcherna på TV:n. Men blir ju rätt seg efter en hel dags resande, och rätt mycket öl innan match för att sen ha ett alkoholuppehåll på drygt 4 timmar. Det blev ett par Stella Artois för undertecknad innan jag helt enkelt kände att en välbäddad hotellsäng lockade för mycket. Klockan var ändå över 3 innan jag stupade i säng. De som fortfarande är 20 fortsatte till ett nattklubbstorg(!) som bartendern rekommenderade men jag vaknade inte ens när dom ramlade in på hotellrummet vid 5-6-tiden på morgonen.
Det var två slagna hjältar och en inte fullt lika slagen Mbokani som tog taxi till flygplatsen vid halv 12 dagen efter. McDonalds-frukost och sen asade vi oss på flyget till München. Det hade onekligen varit rätt skönt med ett direktflyg (men det ju som det är med den fullständigt ologiska flygbransch-kapitalismen), men väl i München så hade vi mer eller mindre sovit en hel flygresa så då var vi hyfsat pigga och hittade på lite bus. :)
Awaydays-bagage
Att komma hem kl 6 vs att komma hem kl 3 (Brought to you by IQ.se)
Awaydays-jeans
Candy Crush-Gardet
På Kastrup missade vi precis tåget som gick hela vägen till Landskrona, det som bara går en gång i timmen på kvällen. Vi tog ett annat tåg till Lund och skickade iväg mass-sms för att se om någon kunde hämta oss där så att vi skulle hinna med ett besök hos Tugge innan avspark i Roma-City. Märkligt många hade tyvärr problem med mobilbatteriet eller jobbade till 22.00 denna onsdagkväll, men Ajdin bror kom som en räddande ängel direkt från jobb för att hämta upp oss. Vi hann dock med en fin fotosession i fotobåset innan Ajdin B kom i ett minst sagt otippat ekipage...
Vi hann till Landskrona i rimlig tid och Tugge blev helt uppspeedad när vi sa att vi precis varit i Aten. En rörig order (vissa ska typ ha pizza bestående av 50% Benny Hill, 1/4 inbakad Calzone, 1/8 Mamma Teresas #7 och 1/8 gårdagens Kvällsposten), tusen frågor och massa olika betalningar - och en i vanliga fall stissig Tugge var som en Duracelldopad E-missbrukare när vi gick därifrån... "Peace&LoveochHARNIFEFFERONI!?"
XOXO
De två vännerna och Conny
