mbokani

Sitter på jobb nu och försöker genomlida de längsta 10 timmarna i mitt liv, det sista lilla abret under dessa (av mig) så omtalade #19dagar. Finns inte ett skit att göra här idag heller så klockan går ju inte i ljusets hastighet direkt.

Sitter och våndas över min cykeltur hem. Att smälla igång julstök-playlisten och trampa iväg kommer vara ren eufori. Men om "Vill ha dig" shufflas fram när jag DUNDRAR fram längs nordvästra Skånes cykelvägar (eller vad man nu ska kalla den patetiska ursäkten till infrastruktur mellan Råå och Rydebäck) så är jag ytterst orolig över min säkerhet och livhanke.

Trallar "Vi har gått i samma klass..." igång så kommer jag näppeligen ha kontroll över min egen kropp. Det kommer vara som en Christer Sandelinsk Imperius-förbannelse, där hjärnan skickar signaler genom CNS att jag ska breakdanca, vråla med i de gudomliga verserna och klä av mig naken, på samma gång. Samtidigt som jag kanske susar fram på gruscykelvägen(!) bredvid Rydebäcks golfbana på en cykelsadel i ~25km/h.

Med tanke på playlistens omfattning (124 låtar) och etappens ungefärliga tid (75min) så är det ungefär 15% chans/risk att jag någonstans på vägen kommer få ett spasmaliknande anfall med troliga livshotande skador som följd.

Håll tummarna!