mbokani

Bloggen är död, länge leve bloggen

Kategori: Allmänt

Tjena! Här är den; Mcomebacken. Definitivt inte den första, säkerligen inte den sista. Jag ska inte låtsas som att det är en plötsligt påkommen idé. baserad på pöbelns efterfrågan. Sanningen är att det är en tanke som har vuxit fram inom mig, men under ett oskyldigt samtal med bloggens indirekta namngivare under gårdagskvällen så tog det plötsligt mer konkreta former, det har helt enkelt blivit dags att återuppliva en kär gammal vän och kanske även återupprätta någon form av röd tråd i den sorgliga sörja som är mitt liv.
 
En liten kronologisk uppdatering och beskrivning kan nog vara på plats i sinom tid, om inte annat för att ge någon form av djupare förståelse och mening till allt annat som skrivs. En nyårskrönika är ju definitivt på sin plats iaf, rubriken är redan spikad och klar: 2016 - Rövåret.
 
Men om vi ska börja lite närmare nutid så var gårdagen en av mina absoluta favoritdagar på hela året; Tanes födelsedagskalas i föräldrahemmet ute i Billeberga. En årlig tradition som består av ett fantastiskt 100% hemmalagat julbord, generöst med alkohol och ett, för mig, närmast perfekt sammansatt sällskap. I princip enda gången på året som den brokiga skara grabbar som jag har härjat runt med i hela mitt vuxna liv med befinner sig inom samma fyra väggar som den lika brokiga skara som jag vuxit upp med under tonårens glansdagar i Svalövs Kommun. Att betygsätta känns överflödigt, det räcker väl egentligen med att säga att kvällen började med att öronen möts av GoldenEye64-soundtracket i den Hanssonska hallen, fortsätter med det traditionsenliga Hoppa Hulle-tappet, en backlucketransport in till stan och kulminerade med ett högborgerligt VIP-bord inne på Tages med en herre vid namn Jip van der Tang (m.fl.).
 
Dagen efter brukar som bekant vara av ett lite annorlunda slag, alla ni som precis som jag har betydligt närmare till 30 än till 20 vet vad jag menar. Som lite extra krydda till den där dagen efter-cocktailen av bakfylla och ångest så hade jag bestämt mig för att det var dags att tvätta den här söndagen. Den tidiga tiden. Saken är den att här i huset så finns det 16 lägenheter, men av oklar anledning så finns det typ 28 kolvar till tvättbokningstavlan. Med två pass om dagen så förstår ni själva att det är ett mindre helvete att haffa en tvättid. Och jag som har mitt arbetsschema till kommande vecka klart typ på lördagarna ställs ju således inför en ekvation som Stephen Hawking hade haft klabb med. När jag tidigare i veckan fick köpa nya kalsonger för att ha några rena att ha på mig så tänkte jag att desperate times calls for desperate measures och bokade en av få tider som fanns kvar innan jul; denna söndagmorgon.
 
På förhand hade jag någon form av absurt positiv bild i huvudet att jag skulle ha en magiskt soft efterfest mellan 03-07 för att sedan glad i hågen knata ner i ett par omgångar mellan 07-09 för att snabbt och lätt fixa det praktiska, gå upp och sova i 5-6 timmar och sen gå ner och hämta de torra kläderna framåt eftermiddagen. Ja, ni kan ju kanske gissa hur det gick med den saken... Glömde helt bort tvättiden, vaknade 07.45 i soffan med kläderna på, datorn igång, chilicheese-kartongen till vänster om mig, den halvdruckna colaburken till höger om mig och en hals som hade fått Sahara att likna en insjö. Var visserligen mer full än bakfull, men inte direkt i något fysiskt topptrim (precis som att jag var det innan festligheterna?). Men valet stod mellan att ta tjuren vid hornen eller att hålla julhelg i en 2 storlekar för liten Charlie the Unicorn-tisha och ett par badshorts, så det var inte mycket att be för. Det var definitivt en "first" att tvätta på denna okristligt tidiga timme efter en Tagés-kväll, men å andra sidan så finns det likheter med att spela en B-lagsmatch; man krigar sig igenom bakfyllan med måttlig fysisk aktivitet (alla som sett mig spela mittback i Wormos B-lag en söndag förmiddag vet vad jag menar med måttlig fysisk aktivitet) och sen blir resten av dagen betydligt mer uthärdlig än om man bara legat i fosterställning från Eibar-Alaves 12.00 till slutsignalen av Inter-Genoa vid 22.30-tiden.
 
Och det var den helgen helt enkelt. Häng med här på bloggen för fler utdrag ur mitt glamorösa uteliv och högdramatiska tvätt-anekdoter!
 
xoxo
Kommentera inlägget här: