mbokani

Ja, så blev det då år 2017 även för pöbeln. Jag är ju av den envisa uppfattningen att Nyårsafton i alla avseenden först och främst är Amatörernas afton, årets mest hypade och överskattade kväll. Men eftersom de flesta andra festar till det och Tagés har öppet, så är jag ju inte den som är den, även om det i min värld mest är en utekväll som vilken som helst.

I vanlig ordning ingick jag i det brokiga men ack så underskattade sällskapet "Vi som blev över". I en tät och hård finalkamp om vem som (inte) skulle stå för arrangemanget så drog till sist Ekvall det längsta strået, där min slutmotivering var att mina trappor är ett enormt aber som inte lämpar sig för att bära stolar och bord i, mer än vad som är absolut nödvändigt. Lite visste jag att även Ekvall bodde på fjärde våningen (pga aldrig varit bjuden), men tro mig när jag säger att det är skillnad på trappor och trappor...

Hur som helst så inleddes lördagskvällen med stryktipsbesvikelse och V75-antiklimax, vid 17-tiden steg jag in i Ekvalls hall och möttes, som vanligt, av vilt jubel och stående ovationer. Ett glatt gäng på sex grabbar höll en fantastisk nyårskväll med trerättersmiddag, Premier League, heteroöl och vårrullepong. 

När ungdomarna skulle bege sig ner till Malmö vid 22-tiden för att gå på diskotek så fick vi åldermän istället bege oss hem till Jens för att på ett sansat och sofistikerat vis förbereda oss för 12-slaget. Ungefär 2 timmar som i stort sett handlade till 50% om undertecknad kommer vinna skytteligan i Division 6 Mellersta kommande säsong och till 50% om undertecknads byxor är av s.k. "Legendmått". Pga oenighet kring Mbokanis (inte Dieumerci) fotbollsfärdigheter och att texten på storlekslappen i mina H&M-jeans har blivit bortskavd så är båda dessa viktiga frågor obesvarade än idag, och lär så vara för en tid framöver.

Legendmått(?)-byxorna, här stilsäkert och moderiktigt utanpå mannekängens egna byxor. Tommy Hilfiger-skärpet i en självsäker knut pga hålbrist.

Pga dålig planering så firades sedan det officiella slaget typ utanför Specsavers. Men en ömsint och romantisk nyårskyss med en Uruguaybördig skönhet var jag ju förstås tvungen att föreviga...

Efter ett något försenat 12-slag på Rådhustorget så sicksackade jag ensam mellan vådaskottsraketerna för att sicksacka mig in på Tages där resten av aftonen spenderades vid god vigör med fler vansinnigt vackra och dansanta damer än vad jag i mitt dimmiga tillstånd kunde hålla koll på.