mbokani

Taking the piss - Dag 5

Kategori: Allmänt

Jag vaknade vid 09:50, tänkte att det är ju bara att gå upp och slå en drill för att sen gå och sova några timmar till. Men vänta nu...kollar på mobildisplayen en gång till - "EasyJet Idag kl. 10:50"... I ruset när jag gick och lade mig hade jag lyckats få en 0:a till en 6:a, jag var helt säker på att flyget skulle gå 16:50, när det då i själv verket skulle gå 10:50. Tog inte lång tid för mig att räkna ut att även om jag skulle sitta i en taxi inom en minut så skulle jag inte hinna till mitt flyg. Drygt 1½ timme senare, dvs en halvtimme efter mitt ursprungliga flyg lyfte, så hade jag bokat ett nytt flyg senare på dagen med British Airways, snackat med Sir i chatten, bokat om mitt nya flyg till ett flyg under morgondagen (läs: söndag), bokat tågbiljett, tagit tunnelbanan till Euston och satt mig på ett tåg som skulle ta mig till Birmingham.
 
Sir var nämligen redan på väg dit, och drygt tre timmar efter att jag vaknade så valsade jag in på The Dragon Inn i Birminghams Chinatown för att inmundiga en redan inbeställd fish&chips och en immig. Drygt två timmar senare (15:00) var det dags för match på anrika St Andrews mellan Birmingham och Bournemouth så vi bestämde oss för att lämna ganska omgående efter att jag ätit upp för att hinna komma till arenan, köpa biljett och bekanta oss lite med omgivningarna. Det var inga större problem att få plats på samma långsida där Sir redan köpt biljett och vi hade gott om tid att frottera med pöbeln i St Andrews innandöme. Softast var ändå stewarden som ville kolla igenom min rätt tätpackade ryggsäck vid insläpp, när jag sa "Yeah, sorry for that, I just arrived from the airport" så lyfte hon bara lite lojt på min necessär och avslutade sökandet med orden "Well, if it was ok at the airport it's must certainly ok here as well..." och ett leende. Med andra ord var det extrem överkurs att stoppa mina två bengaler i en kondom och köra upp i ändtarmen för att få in dom..!
Brittiska vintermodet
Sir
Livet som Kat A-supporter var ganska behagligt faktiskt, även om det hade varit ganska trevligt att stå på Bournemouth-sektionen. Jag och Sir sade ganska tidigt till varandra att matchen skulle komma att bli riktigt sjuk , närmare bestämt någon gång runt 7:e minuten när hemmalaget (med åldersmannen Paul Robinson som mittback och kapten!) fick en målchansutvisning och minuterna tidigare visat prov på sällsynt horribelt försvarsspel vid Brett Pitmans 0-1-mål. Det var nästan så man fick lite dåligt samvete att sitta bland alla säsongskortinnehavare efterhand som målen trillade in, eftersom man själv inte brydde sig ett smack förutom att det var ganska trevligt att se massa mål. Jag satt och pratade lite med en herre snett nedanför mig som f.ö. var helt sjukt lik min FFC-vän och partikamrat Kenneth Bylund! Han kände igen vår skånska dialekt då han till och från tidigare jobbat i bl.a. Malmö och Lund. Han var rätt säker på att Brums inte hade släppt in 8 bollar på St Andrews tidigare under hans livstid. För mig personligen gjorde det dock ingenting att se Tiki "rakat hår och rakad pung" Rantie göra ett inspirerat inhopp som kröntes av en dopietta (som hade varit en tripletta om hans lagkamrat inte hade visat upp spelförståelsen hos en genomsnittlig HIF-supporter vid en offside-situation). 0-8 slutade matchen iaf, lite surt för Sir som hade en fin 3.80-oddsare på väg in - bortalaget vinna och båda lagen göra mål. Tyvärr missade hemmalaget en (vedervärdigt slagen) straff i mitten av andra halvlek...
Rantie värmer upp. #löpsteg
The Holy Goalie - Artur Boruc
Taking the piss
Efter matchen virrade vi runt i gott och väl en timme för att försöka lösa ut Sirs spelkupong (Rantie målskytt), men där fanns ingen Unibet-vagn på parkeringen, tvärtemot vad Unibet-mannen som tagit emot spelet hade sagt. Till slut gav vi upp och tog en taxi till Birmingham New Street för att ta tåget vidare "hem" till Stoke-on-Trent. Det är kanske på sin plats att ge lite bakgrundsinformation till er läsare som kanske inte är riktigt invigda i de gällande förutsättningarna, som kanske har lite undringar till dessa till synes slumpmässiga och exotiska resmål? Det är så här att en av mina allra äldsta och närmaste ovänner, mannen som går under det fullständiga namnet Sir Jacob Andrea "Göxxx" Nicola Gustafsson (i vardagligt tal: Sir), flyttade till SoT i slutet på sommaren för att börja jobba i den svenska kundtjänsten på ett av världens största spelbolag, som har sitt säte i Staffordshire. Därmed var det inte så konstigt att vi bestämde oss för att spendera kvällen/natten i hans nya hemstad. Kom till SoT, tog en taxi till Frankie&Benny's, blev utkastade, gick till Morrissons för att köpa mat att fixa till hemma istället. Korgen som vi gick till kassan med skiljde sig en del från de två storhandlande Burka-klädda kvinnorna som var före oss i kön om man säger så...
Taxi är svinbilligt, så det tog vi hem till ett av de många hus som ägs av spelbolaget där de inkvarterar sina anställda från utlandet. Sir delar trevligt nog hus med 3 killar som, för att parafrasera Veiron, var och en är; en renrasig homo sapiens, en härförare, en titan, kort och gott - en MFF:are! 
 
Lite ribs, pastagratäng, Brahma och Samp-Roma på en datorvisad stream mitt i Stokes egna Snapphaneland; jag trivdes förstås som fisken i vattnet. Till sällskap hade vi (förutom L, en av Sirs roommates) E, en annan Sir-kollega, som förutom att hon håller på Åtvid och har 0 respekt för Spotify-queuen verkar vara en reko tjej. Inom kort kom även R, en fryntlig dansk som var tvärlik en annan FFC-bekant till mig; Jesper Schwartz. Vår lilla kvintett satt och hade, trots en del mindre dispyter kring musikval, en väldigt angenäm förfest. I ärlighetens namn så var det mest att luta sig tillbaka och följa med på åkturen när Sir var i HÖGFORM och höll låda mest hela tiden.
 
Strax efter 23 kände jag att det kanske var dags att boka tågbiljett tillbaka till London dagen efter. Valet stod mellan att ta ett tåg kl 9 och vara framme kl 11 (gott om tid till Heathrow) eller att åka kl 10 och vara framme kl 13 (inte så gott om tid till Heathrow men ändå tillräckligt om allt flyter). Dilemmat låg i att den tidiga resan kostade mer än dubbelt så mycket (£65). Jag tog ändå det tidigare tåget med motiveringen att jag ville minimera risken att missa ännu ett flyg. Men skit i det nu, först hade vi en utekväll som jag hade extremt höga förväntningar på att klara av. "Touch" hette stället - väldigt brittiskt mode på tjejerna (som faktiskt var i majoritet), småtjejer som sprang runt och sålde små rör med "sprit" och någon form av bås/bord längs sidorna. Vi beställde in spannar (bokstavligen) med sprit och, needless to say, så hade vi jävligt kul. Av olika anledningar så tunnades vårt sällskap ut efterhand och jag tog taxi tillbaka till huset mellan 2 och 3 någon gång, utan att ha varit i närheten av att breakdanca faktiskt!
Knölade i mig en av de två 2-sits-sofforna, inte helt bekvämt men jag somnade ändå relativt enkelt.

KOMMENTARER:

  • SIR <3 säger:
    2014-10-30 | 18:52:34

    SIR på Youtubeklippet är en klass för sig!

    Svar: Haha ja, kung
    Mbokani

Kommentera inlägget här: