mbokani

Sitter nu på 22.46-tåget hem från Kastrup efter att ha missat 21.46-tåget med ca en halvminut. Fenomenet med att missa tåget från Kastrup hem med en hårsmån är så vanligt förekommande att det är skrämmande. Därför är även almost-home-fenomenet med en väl tilltagen meny på Burger King Kastrup lika vanligt förekommande. Mitt empiriska underlag är numera tillräckligt stort och statistiskt säkerställt så att jag med gott samvete kan lägga till alla flygbolag på Kastrup samt tågtrafiken i Öresundsregionen som en del av den omfattande komplott som 365/24/7 arbetar för att jag ska förbli lönnfet. De andra aktörerna i denna konspiration mot undertecknad (syfte än så länge okänt) är sodavattensindustrin, Tugges trevliga bemötande på Rhodos Pizzeria&Kebab samt min aldrig sinande lista på diverse sjukdomar och krämpor. Träningsfri i snart en månad nu p.g.a. värk i benhinnorna, inflammerat nageltrång och nu en sträckt/överansträngd armbåge...

Att inte vågen klockar in på tresiffrigt kan inte annat än tillskrivas mig, min enorma karaktär och en snudd på psykotisk arbetsmoral som håller kaloriförbrännandet på en acceptabel nivå.

Men just det, Närpes away var det ju? Moster Harriet fyller 50 nu imorgon och det firades storartat under lördagen. Tre dagars kompledighet från jobb fick det bli, en avresa på torsdag eftermiddag och hemresa nu idag (måndag) som sagt. Tänkte vila upp mitt mentalt slitna jag och samtidigt rehabilitera min invalidiserade armbåge under min 5-dagars ledighet (med undantaget att tvingas umgås med min syster i dagarna 5 samt armbåga mig fram till ölhinkarna, salta pinnarna och varmkorvarna under lördagen).

Det började som väntat på flygplatsen i Riga där jag, mamma och Håkan mötte upp moster Sofia och Ivan från Danmark och Cecilia som anlände från London. Cecilia, familjens självutnämnda Mrs. Världsvan med eget företag och engelsk accent skulle givetvis käka sushi innan vi gick på planet mot Vaasa:

Pinnarna i ett vant(?) grepp och ett evinnerligt tjatande om att båda sidorna av sushi-biten måste doppas i sojan, en sida i taget. Slutresultatet?

Nyttjandet av plastsked! Vanligt sunt bondförnuft - Cecilia feat. fjollträsk-hittepå-trams: 1-0

Kom fram sent under torsdagsnatten och togs emot med öppna armar och stor gästfrihet hos morbror Glenn med familj i Östra Yttermark. Och det blev ju inte sämre av att mina grabbar till kusiner spelade MW3 dagarna i ändå. Etta vara med!

Fredagen bestod till större delen av festfixande i lokalen. Kusinbarnet Siri och Harriets fästman Mikael i samma pose, Benjamin fixar elektroniken och AIK-trubaduren i bakgrunden. Love it-gäng.

Lördagen var den stora dagen och det känns svårt att försöka beskriva arrangemanget som någonting annat än mycket lyckat. God mat, roliga påhitt och ett jävla hålligång mot slutet. Bilderna:

75% av syskonskaran utövar något som man, med lite välvilja, hade kunnat kallats dans.

Tog någon kvart in på nattamatten innan jag hade myntat uttrycket en "Conny special". Två korvar, ett bröd och extra mycket allt.

Jäger-efterfest hemma i köket.

Normal morsa?

Normala syskon?

Dagen efter var det inte mycket mer än bakfylla och lite städning. Minst sagt skönt att man var ledig på måndagen också, hade inte pallat ett par flygningar i det tillståndet. Tillbaka på jobbet idag, får nog bli ett litet inlägg om det sen också. Måste hinna med ett hyllningsinlägg till Hannah Widerstedt nu i veckan också. På återläsande!